Började fundera på det här med att ha ett mål..... drömmar..... vad man strävar mot. När jag tänker så blir jag nästan rädd. Jag har inga uttalade mål, inga direkta drömmar.... strävar egenligen ingenstans. Men... var är jag då på väg? Bara till slutstationen? Inget mer?

När jag var yngre hade jag som mål, drömde om, ville jobba med människor. Som saker och ting blev, med div olika komplikationer så slutade det med att jag ABSOLUT inte ville jobba med människor. Vad blev då kvar? Jag hade ingen plan B ... Det blev bara.... ingenting. Vacum.

Missförstå mig rätt, jag trivs med mitt jobb ... Utbildade mig till socionom... jobbade några år... gick i väggen och allt blev annorlunda. Jobbar på ICA och känner att ..... det är helt ok. Men.... drömmar, planer, mål?? Eller är det så att de flesta inte alls har mål? Inga drömmar? Inget att sträva mot?

Att må bra.. är det ett mål? En dröm? En utopi?  Jag menar... när man bevisligen periodvis inte alls mår bra.... Är då det enda målet att ha perioder när man mår bra? Låter lite futtigt när man säger det högt. Fast när man är inne i skov låter det vettigt.

Jag tror inte att jag löser gåtan ikväll heller. Ska fortsätta fundera. Har ni några förslag så är ni hjärligt välkomna :)
Ha en bra Fredagkväll !