Man skulle så gärna vilja kunna tala om hur fin Katy är, så att alla förstår.... samtidigt som hon ju gått hårt åt mina hundar... men skulle Katy vara ensamhund så är hon nog den bästa hund man kan få. Hon är så otroligt kontaktbar, lättsam, glad, lättlärd, lätt att ha lös, kommer som ett oljat skott på inkallning.

Jag har promenerat ca 3 timmar per dag med henne, samt tränat koppelträning, lite sökövningar, tex så har jag haft med hennes torrfoder ut på promenaderna och spridit ut på olika ställen, så att hon fått söka maten. Det tror jag hon  gillar :)  Jag har klickat in henne och jobbar mycket med att hon ska gå fint i kopplet.

Katy har, nu när hon stressat ner, visat att hon inte bryr sig om andra hundar som vi möter på promenaderna. Om andra hundar skäller på henne så svarar hon aldrig.  Däremot älskar hon människor och hoppar gärna. Hon är stark som attan.

Hon är lätt att ha ögonkontakt med. Jag tränar en hel del att hålla en köttbulle i ena handen, ovanför mitt huvud eller snett ovanför. Hon kan hålla ögonkontakten länge utan att titta på köttbullen. Lugnt och fokuserat sitter hon och tittar mig i ögonen.

Springer gärna efter pinnar. Nu för en stund sen när vi var ute, så var vi ute lite kortare tid än vanligt, så jag tröttade ut henne lite genom att kasta en pinne långt ute i snön. Snön är mjuk och regnfylld och djup, så hon fick jobba nåt kopiöst för att springa och hämta. Väl tillbaka så fick hon sitta en stund och varva ner innan jag kastade igen. Hon blir inte helstissig och stressad när man kastar, utan sätter sig lugnt ner och väntar på nästa kast.

Katy har mer vakt än jakt i sig. Hon skäller som en hel karl om hon hör nåt i trapphuset, men när hon idag tänkte rusa efter en fågel räckte det med ett kort : Nej , så bröt hon omedelbart och kom störtande för att få en köttbulle.



Jag skulle så himla gärna behållit henne själv.... Mina barn, speciellt Pernilla, den äldre, har verkligen fastnat för Katy. Vi har varit ute och sprungit några gånger tillsammans jag och hon och hundarna, och Pernilla har varit ute och sprungit några gånger med henne själv åxå, och Katy är en perfekt joggingkompis. Hon springer nära utan att vara ivägen, stannar inte och nosar, utan håller jämt tempo.

Katy... fina fina Katy....