Inatt hade jag en yrselattack. Vaknade genomsvettig, yr, illamående.... det är en sån fruktansvärd känsla.... ville ringa Pernilla och gråta, be henne komma och hjälpa mig... men jag kunde inte fokusera blicken såpass att jag visste var telefonen var.... Jag kan säga som så, att jag är Glad över att natten är över.

Frampå förmiddagen kom jag mig nerför trapporna, ut med hundarna, sen upp igen. Riggade på balkongen, kokade kaffe, satte mig ner och blundade. Så gjorde även Kelly som satt i mitt knä. Njöt av solen.

Ziggy la sig tillrätta i biabädden och njöt han åxå


och Paddy,... han spanade







Molly har börjat gå lärling hos Paddy... hon känner att hon är rätta typen, och kamoflagefärgen är inget att säga om


Dagen har gått i vilandets tecken. Pernilla kom hit en sväng mitt på dagen, i övrigt har vi tagit det väldigt lugnt jag och hundarna. En sällsamt långsam promenad på eftermiddagen, sen tillbaka i sängläge. Nu är det nog snart dags för sista kvällspinket, sen isäng.... lite tidigt om man ser till klockan, men NOG sent om man ser till hur det känns i kroppen. Tänk att yrsel ska ta så fruktansvärt mycket kraft. Kraft man gärna haft till annat.... att verkligen kunna njuta av solen till exempel.

Vissa dagar hittar man inte så mycket att njuta av... fast det finns ändå en hel del om man tänker efter. Även om man mår pyton, ligger mest hela dagen, mår dåligt... så finns det ALLTID något att glädjas över. Om inte annat, så att det är övergående och man inte måste ligga och må såhär VARJE dag. DET vore förfärligt!

Med detta sagt, ser jag fram emot morgondagen. Förvisso jobb några timmar, men förhoppning om att det blir mer promenader och mer träning med hundarna, Hannah kanske kommer ... kanske hämtar upp grillen ur källaren :)

Nä, nu ska jag umgås med hundarna en stund innan det är dags att gå ut... förbannat... jag kom precis på att jag har tvätt i tvättmaskinen OCH i torktumlaren.... ooppss..... förlåt Grannar... det är inte första gången jag glömmer....  måste ner och fixa med det...

Gokväll