En vanlig dag i Paradiset.
Jag har i afton tänkt på det här med hur svårt det är med olika beslut, när man är känslomässigt trasig, eller har nedsatt förmåga pga olika omständigheter. Att man, när man är mitt uppe i nåt som är oerhört jobbigt, har svårt att hålla isär begreppen, har lätt för att ta åt sig, svårt för att sätta gränser. När man sen fått distans till allt, inser man att man tagit en massa skit som man inte alls skulle behövt. Vad tänker jag NU på undrar ni nog... Jo... mina tankar går faktiskt tillbaka till Ziggy. En hund som jag bara hann ha i 6 månader knappt... som jag tog till mitt hjärta med detsamma jag fick hem honom. En hund jag gjorde mitt allt för att få att må bra.... men som bara blev sämre. När jag beslutade att avliva honom, blev jag ifrågasatt (lindrigt sagt) från flera håll.
IDAG kan jag bara säga : Vad i helvete! JAG var den som visste, som kände honom... som levde med honom. Att människor inte har förtroende för andras kunskap... det kanske jag visste sedan tidigare.... men att inte lyssna.......
Varför tänker jag då på det här IDAG?? JO, ALLA som har en hund, eller annat djur, som verkligen far illa av alla fyrverkerier och smällare ... varför hörs inte de rösterna? Hur kan det komma sig att alla djurägare till djur som är vansinnigt rädda vid nyårs och sista april, lixom inte hörs eller tas på allvar? ÄR det så att djur inte spelar ngn roll? Spelar hundar bara roll när det handlar om att ta upp skiten efter dem, eller när de stör? Är det inte ömsesidig respekt ? HUNDAR som MÅR DÅLIGT, har de ingen rätt? VET inte ägarna när de mår dåligt?
När hundägare till och med ifrågasätter varandra när det gäller hundars mående, är det kanske inte så konstigt att ICKE hundägare står som frågetecken?
Sådärja.
Efter att ha försökt förstå mig på den nya torktumlaren vi har nere i tvättstugan, har jag småfipplat lite ... nyss varit ut en kort sväng med hundarna, som nu ligger och trynar i soffan.
Än är det inte kväll .... så vi hörs nog igen :)
precis på noskornet Maria......jag har i hela mitt liv älskat och värnat djur, fick aldig något då jag var barn...ensambarn....mamma sa alltid att du får skaffa djur när du "blir stor" och kan ta hand om dessa själv. Det första jag gjorde var att skaffa hund, en liten griffon, Prinz...han blev sjuk så det blev veterinären och
skuldfyllt samvete, sen blev det Bianca, en Lake land terrier som vi kunde hantera i 3 år...det visade sig att hon var "linjeavlad" hade "dog-DAMP", det blev Grimfeldt igen, begravning och tårar, sedan blev det Katja, bondkatt, hon blev 21 år, mycket älskad både av oss, och grannarna på Svedjegatan, det blev veterinär Karin som torkade mina tårar, skuldkänsla igen, begravning i Västanträsk, sedan blev det Maja en vit perser, hon var skygg som en vinthund.. mycket trogen matte och tärar hos veterinären Karin igen,,,,nu är det Viktor är vårt liv...visserligen har vi 4 barnbarn som vi också älskar...men Viktor ger daglig dos kärlek... visa respekt för djuren som individer önskar att de får trygghet. Ett förbud för "krutleksakerna" är min stora önskan inför 2012 STOR VARM KRAM MARIA, PADDY, KELLY, MOLLY,MILO
...... jag glömde det viktigaste...om man älskar sitt djur,inser att det "bästa" är... inte omplacering, man får starkt stöd av veterinär, i detta mycket svåra beslut, då ska INGEN...inte en enda utomstående tycka/dömma....lägga mer skuld på bördan, man redan bär....
Viktor... ja han är verkligen en glädjespridare :) Hoppas att både Han och Ni får en härlig nyårshelg :) Massor med kramar
