Det har fokuserats på Paddy några dagar... så även idag... men kanske inte på det sätt man önskade!

I morse, efter kaffet, drog jag iväg med hundarna till Boliden för att spendera en dag med min Hannah. När jag kom fram så snick-snackade vi ett tag, sen drog vi iväg för att äta lunch. Med oss på lunchen var Lukas mamma Lena.. vilket var supertrevligt :) 

Efter lunchen skulle vi till en hundtillbehörsaffär... men den var stäng just idag (surprice? )  När jag är inblandad brukar det vara så ... fniss..... nåja.. vi åkte hem till lägenheten för att byta om och gå ut med hundarna istället. Vi planerade att ta en promenad innana vi gick vidare till andra butiker.. plus att vi skulle hälsa på Lukas mormor Tyra. Ok.. Vi valde att gå elljusspåret... en slinga på 3.5 km.    Vi släppte hundarna och knallade på. DÄR kom min dumhet med i bilden. IBLAND... säg IBLAND är jag mer korkad än man kan tro. Jag VET att Paddy är en superb jakthund, som, när han får spår på hare... kan dra iväg. Är jag alert och ropar på honom så kan jag bryta.... OM jag är såpass snabb att han inte redan fått tag i spårkärnan. JA... vad tror ni?    Är jag alert på hunden eller går jag och pratar med min dotter??

Ok.. Solen skiner.. det är superväder.... Kelly, Molly och Milo springer vid våra fötter... skogsstigen vi är inne på är både blöt och ... ska vi säga... lite otrevlig att gå?  Jo, för att vi valde att gå en annan stig än elljusspåret... Fan åxå .. hade vi bara hållit oss till spåret så hade vi åtminstone varit torrskodda...  och Paddy... han är på jakt efter en hare. Vi hör hans jaktskall...... och jag säger: Det är lugnt. Han kommer tillbaka i sitt eget spår... som han brukar då han drar iväg efter nåt.

Om vi säger såhär: Paddy gjorde inte det här den här gången.   Jag stannade vid platsen där han brutit iväg... Hannah drog iväg tillbaka hemåt.. hämtade så småningom filtar, liggunderlag, te, torra sockar och skor.. och kom tillbaka dit där jag satt... vi visslade, ropade, drack te för att hålla värmen....

Efter 2 timmar, frusen... uppgiven.. sa jag: Du har ju en telefon där man kan gå in på facebook. Gå in och säg att Paddy är vilse i Boliden och behöver hjälp. Efter en kvart ringde telefonen och Paddy var funnen :)

Paddy hade sprungit ur skogen, förmodligen följt våra spår fram till asfalten, där tappade han våra spår, och då sprang han längs med vägen istället. Han blev upplockad av en taxi-chaffis som skjutsade honom på OK och lämnade honom hos en vänlig tjej som jobbar där, som stoppade in honom i sin bil....   En kompis till henne... läste på fejjan.... och ringde Hannah... och hips vips kunde vi hämta upp honom :)  

Att hundar som jagar hamnar på sniskan är en sak... det hör till vardagen. Att Paddy, hamnade rätt NU, var en kombination av tur och Facebook kanske :)     Jag sa till Hannah att, vi måste hoppas att han sökt sig ner mot samhället så att folk ser honom.  Irrandes inne i skogen utan att hitta sitt eget spår tillbaka, är han chanslös.

Paddy tog taxi till Ok. Han visste att glida in på ett bananskal :)     

Hjärtat har bott i halsgropen i flera timmar. Skönt att kunna lägga sig med hjärtat i den trakt där det ska vara.

Ibland blir det sådär med djur. KOmmer jag att ha Paddy i koppel fortsättningsvis?  - nä. Men däremot så VETjag ju att jag inte kan släppa honom på ett spår. Jag MÅSTE ha koll på när han får upp spårkärna på nåt. Det var MIN slapphet som orsakade det hela, och det måste jag skärpa mig på.

Nu ska vi krypa isäng här.  HOppas ni haft en bra dag

Gokväll