Nu när jag skulle ut med hundarna, stod ambulansen inne på gården. Lilla tanten som bor nere låg på båren.... hon var helt omtöcknad av smärta. Hon har haft så himla ont i höften, och jag har hjälpt henne med några småsaker. Häromdagen sa jag åt henne att skriva upp mitt telefonnummer, om hon skulle behöva hjälp med något. Hon skrev upp det på ett papper och la det i en låda i köket.

- oj vad jag har skrikit på dig nu på morgonen, sa hon. Flera timmar. Hon hade så ont så ont, och inte kom hon sig in i köket för att ta fram telefonnumret.

Det kändes ont i hjärtat att veta att hon legat och skrikit mitt namn..... men det hörs ju inte hit till övervåningen, särskilt som hennes lägenhet inte ligger direkt under min.

Nu hoppas jag att hon snabbt blir smärtfri i alla fall. Hon är ju rätt gammal.... 84 år.

Nu måste jag dra iväg, ska och skriva om krökarnas resa idag.  Krökarna, är en mopedklubb, och de ska köra sin årliga oktoberkåsa.  Sen ska jag tvärt iväg till storebror.

Ha en bra dag!

Gomorron