JAg har sagt det förut men jag säger det igen: Var tar dagarna vägen när de är slut?  Det känns så märkligt att en dag kan vara så full av allt möjligt.... massor med saker händer, över hela världen. TÄNK så mycket som uträttas... så mycket som byggs, rivs, köps, säljs, folk opereras, ramlar, alla yrkeskategorier har fullt upp (ja, nästan i alla fall)  det stiftas lagar, det häktas människor..... sen är dagen slut....    ja alltså... ARBETET fortsätter ju nästa dag... men dagen... är borta.

MIN dag började med kaffe, promenad med hundarna, sen stack jag och Hannah och riggade kattfällan. Efter det så tror jag bestämt att vi surrade bort en timme, för hips vips skulle jag kamma till mig och åka till Burträsk för lunch på Herrgården. Vi var några bygdeskrivare på tidningen Mellanbygden som blev bjudna av vår chef för att vi skulle få träffas och lära känna varandra . Jättekul :)   Ja, sen slet han fram sin megastora kamera för att fotografera mig så att de får sätta in på hemsidan och använda i papperstidningen. Tänk så himla svårt det är att se normal ut på foton. Eller så är det spegeln som spelar spratt..... för jag känner knappt igen mig på kort ibland. Nåja... skit samma rent ut sagt.

Efter lunchen tittade jag in till Pernilla som jobbade på kiosken idag. Sen bar det av hemåt för en promenad med hundarna. Efter promenaden drog jag iväg och kollade fällan. Ingen kisse. Hem igen för att skriva lite på en artikel och träna hundar. Till middag blev det avocado med skagenröra och dill :)   Jovisst ja, före middagen gick jag en vända bara med Paddy. Gick ner till Åvc, lägdan där bredvid, och tränade lite övningar utan koppel. När de andra hundarna inte är med, då springer han inte lika förtvivlat mycket... det är själva grejjen att bli jagad han älskar...  nåja... nu var det ju inte löpning han skulle träna, så det var ju bra :)

Hmm... jo sen efter den stadiga middagen blev det lite annat pyssel, mest gos med hundarna i soffan faktiskt :)   och hörrni... vet ni en sak?   Idag, tisdag den 4:de oktober.... skippade jag träningen. Jag gick inte på core.   Det här är 6:e terminen core. De 4 första var jag själv instruktör... förra terminen och den här är det Pernilla, min äldre dotter som är instruktör. Har jag möjligtvis missat Ett pass tidigare?  Om ens det?  Men ikväll var inte ens orsaken yrsel eller nåt sånt, utan jag skippade core så att jag skulle kunna skjutsa Milo till Burträsk. Hannah skulle ju stänga på OK, sen räkna kassan och plocka undan... sen hem till Boliden, så för att hon skulle slippa komma hem kring midnatt, så skjutsade jag Milo till henne när hon slutade. DÄRAV mina rubbade rutiner :)  Det sägs ju vara bra att ändra lite på rutiner ibland, och nu har jag gjort det ... så nu behöver jag inte göra det på åtminstone 6 terminer till :) :)   Inte för att jag på nåt sätt får dåligt samvete när jag inte tränat, absolut inte... men... det känns som kul att vara med varje gång åxå....

Jo just det... en del människor far väldigt illa av att bryta principer kom jag helt hastigt att tänka på. Eller rättare sagt , de VÄGRAR ändra sina principer. Vad beror sånt på tro? Visst kan man ha principer, det säger jag inget om, men när man VÄGRAR ändra dem... bara därför att..... FASTÄN man lärt sig nya saker.... insett att principerna egentligen är ganska .... ute och off ... men ÄNDÅ vägrar?  Är det samma fenomen som att vara rädd för förändringar? Är trygghet lika med att det alltid ser likadant ut?

Med de funderingarna tror jag att jag ska göra kväll. HOppas ni haft en bra dag, och att ni fyllt den med nåt värt.

Gokväll