Uppförsbacke?



Nyss hemkommen från ett väldans svettigt men bra core-pass. Pernilla har axlat rollen som instruktör, på ett ypperligt bra sätt. Hon är superbra :)  Det är rätt skönt att gå på andras pass ... om inte annat så vilar jag rösten ... fniss.  Ni som varit på mina pass, vet vad jag menar :)

Ibland har man oro i sig. En sån där malande oro..... sådär så att tårarna nästan tränger fram.... men så sväljer man några gånger och tårarna lixom absorberas....   men så kommer det tillbaka på en stund, ibland en längre stund, ibland en kortare stund.   Man tänker och tänker.... våndas och oroar sig...  herregud... hur ska det gå. Tankarna vandrar ibland, och skenar ibland....   vissa stunder tänker man: klart det blir bra, det finns lixom inga andra alternativ... men så plötsligt stiger tårarna och man tänker: men tänk om....





På torsdag ska de båda till veterinären... och jag ber på mina bara knän.... Snälla låt det gå bra!



På fredag ska jag följa den här lille gynnaren  Milo till veterinären. Han ska plocka ut några mjölktänder som inte lossnat. Han ser ut som ett plockepinn i munnen den lille rackaren.

I afton gick jag till slalombacken med hundarna. Vad är det de säger... jo

Benen blir starkare om man tränar i uppförsbacke.

Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0