Hmm ... hur tycker jag?

Ibland säger man saker, utan att kanske har tänkt efter sådär jättemycket eller jättelänge. Ibland säger man att man är säker på något, utan att ha funderat på saken så mycket. Vissa gånger svarar man tvärsäkert, och tänker sen: hmm ... blev det där rätt? TYCKER jag verkligen så?

En sak jag tänkt på rätt mycket i slutet är det här med att förlåta.  Är det viktigt att förlåta? För vems skull? Är det viktigt för MIG att förlåta? ÄR det så att för att gå vidare, MÅSTE man förlåta?

Jag har grunnat och funderat ... men inte kommit fram till något nytt. Jag har samma syn på saken som jag hade tidigare, även fast jag verkligen tänkt på saken, och försökt tänka från olika perspektiv.

Jag känner inte att jag måste förlåta för att kunna gå vidare. Det som är viktigt för Mig, är helt enkelt att acceptera det som skett, och att jag inte kan påverka saken. DET räcker för mig, för att gå vidare. Det här med förlåtelse, vad ÄR det egentligen? 

Är det en god gärning att förlåta någon, eller vad handlar det om?  Varför skulle jag inte kunna gå vidare, om jag inte förlåter?

Jag kan säga såhär: vissa saker har jag aldrig tänkt förlåta, skulle aldrig ens komma på tanken .... men jag har accepterat att det hänt, och att jag inte haft, eller har förmågan att förändra det. Däremot har jag gått vidare... med framgång skulle jag vilja säga. Jag BEHÖVER inte förlåta .... bara ACCEPTERA, både att det hänt, men även att jag inte har med det att göra, har aldrig haft.... det har aldrig varit upp till mig, kommer aldrig att bli. Jag behöver alltså inte förlåta .... bara acceptera. OCH gå vidare :) :) :)

NU är det dags att gå vidare, borsta tänderna och krypa isäng. Ska bara gå ut med hundarna, och spruta skallen full med nässpray först. Den här dagen blev innehållsrik. JAg har fosterhemsplacerat JAC , och skaffat en ny. Visst ... det svider att JAC inte står härute på gården.... men jag tror att det blev till det bästa :)   Dagen blev inte bara en vanlig dag ... det är ett som är säkert ... och utrymmet räcker inte till för att beskriva .. hahahahahaha  men ROLIGT var det ..... ok, både pinsamt och märligt, men MÅNGA skratt blev det :) :) :)

Nä, nu är det bara att acceptera; jag orkar inte vara uppe längre :)

Gokväll


Kommentarer
Postat av: Malin

Håller med dig i det du skriver, man behöver inte förlåta men för att kunna släppa det behöver man acceptera. Att bli sviken/ besviken sätter sina spår och det är inte alltid man kan förlåta.

2012-04-22 @ 08:39:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0