Förr var jag väldigt tvär-het. Kort stubin...  PANG, urförbannad.... sen gick det iofs fort över åxå. Nuförtiden... blir jag ju knappt aldrig arg ens. Vad ska jag bli arg över?  Javisst kan jag bli irriterad över idioter, över folks beteende, över telefonförsäljare ..... men ARG på riktigt?  Sådär jävla arg så man skakar?   Det var nog i somras det hände sist. Sen dess.... nä.

Vad beror det här på?  Åldern?  Vishet?  Jag vet inte ,men konstaterar att så är det. Jag tar det mesta med ro nuförtiden.

Kanske är det för att jag är singel?  Ingen partner som driver en till vansinne?  fniss ...   Nåja, vad det än är, så trivs jag med det. Jag trivs med mitt humör, och med mitt sätt att vara. Jag trivs med att inte känna att jag måste kasta ut symaskinen bara för att undertråden tar slut, jag trivs med att kunna känna mig lugn och tillfreds även när toapapperet är slut när jag sitter på toa, jag tycker det känns bra att slippa brusa upp bara för att tvättmaskinen i tvättstugan är upptagen när jag vill tvätta. Jag gillar mig själv för att jag oftast är glad, att jag faktiskt är positiv. Jag är stolt över att jag är ärlig, rättfram och fri från översittartankar. Jag tycker själv att jag bemöter människor på ett bra sätt, både unga och gamla.

Allt detta gör att jag får ett bra bemötande. I de allra flesta fall känner jag mig uppskattad och omtyckt, om inte omtyckt så i alla fall respekterad. Ok, jag vet väl nån som inte uppskattar mig alltför mycket... men det må så vara...  Övervägande positivt i alla fall :)

Fräsigt när man upptäcker, både att man förändrats till det positiva, men även att upptäcka att man trivs med sig själv och sitt beteende.  

Med detta, ska jag gå ut med hundarna och sen krypa isäng. På coren var det fler än vanligt, och det var kul :)

Men nu - hoppas ni haft en bra dag och att ni fyllt den med nåt värt.

Gokväll