Perspektiv, orättvisa, maktlöshet.

Just nu fokuseras mina tankar på livet i stort. På vad livet egentligen innebär, i fråga om orättvisa och maktlöshet.  En bekants 13-årige son har skadat ryggen och är i detta nu i Umeå på Univeritetssjukhuset. Han älskar att köra skoter.... han tävlar, med framgång. Idag på träning så hamnade han under skotern och skadade ryggen.

En annan... ska kanske inte kalla det bekant, men jag vet vem det är.. har bott på samma område... han har drabbats av cancer.... det uppdagades kring nyår och han har någon månad kvar att leva.

Ytteligare en, har fått en hjärnblödning, före fyllda 40 .... där finns inget just nu som är självklart... förutom att han börjat andas själv utan respirator.

Livet. Vad ÄR egentligen det. VAD ÄR LIVET?  Rent krasst så har ingen påstått, någonsin, att livet varar i x antal år. Ingen har någonsin lovat att man ska vara fullt frisk och funktionell tills man blir x antal år. Varför kommer det då alltid som en chock, när någon man inte tycker har levt livet klart, måste avsluta, eller bli allvarligt skadad?

Min pappa dog, 51 år gammal, min mamma dog, 61 år gammal. Min morbror, som var en sann renlevnadsmänniska, dog i lungcancer. Hans fru lyckades leva vidare, men dog sedan genom att gå genom isen vid en skidtur......   

VAD ÄR LIVET???  Det gäller nog att lära sig att livet är inget som är beständigt...... det kan ändras SÅÅ snabbt, det kan ändra skepnad av olika anledningar... och det kan rent av ta SLUT.... långt innan man trodde.

LIVET ..... är NU. Vi kan ALDRIG förutspå vad som händer i morgon. Vi kan aldrig ta för givet att vi, eller våra nära, i morgon eller nästa vecka.. kommer att vara som vanligt, kommer att leva överhuvudtaget.

TAR vi verkligen VARA på IDAG?  FYLLER vi våra dagar med nåt VÄRT??  Talar vi om för våra nära och kära hur vi känner inför dem?? 

TROR vi, att VÅRA nära och kära kommer att finnas där för alltid?  Kommer VÅRA nära och kära ALDRIG att drabbas av sjukdom eller olyckor?

NÄ...... Ta er i kragen och tala om för alla ni bryr er om, ATT ni bryr er. Säg; jag älskar dig, jag tycker om dig, jag bryr mig om dig, jag tycker att du är bra, jag gillar dig, jag imponeras av dig, jag uppskattar dig, jag blir glad av dig, jag lär mig av dig,...... osv.  

Varför?   Bara därför att.... det känns bra att ha gjort det.

Goafton.

Kommentarer
Postat av: Carola

så sant så sant, men tyvärr växer inte dessa människor som bryr sig om andra med hjärtat, på träd.. jag ahr mött alldeles för många , hjärtlösa människor.



Kram till dig för att du är en av dem som växer på träd du har ett ömt hjärta och finns där i alla lägen <3

2012-01-14 @ 18:57:50
Postat av: Maria

Tack Carola! Ja... det finns alltför många ´som bara ser och bryr sig om sig själva, tyvärr.... men så är det, och det kommer vi aldrig att komma ifrån. De hjärtlösa människor som finns, kommer för alltid att vara hjärtlösa tror jag. Bättre att satsa på de andra - De som har hjärta :)

2012-01-14 @ 19:12:06
URL: http://bygdsiljumsmaria.blogg.se/
Postat av: Marie

Så sant så att man får vara så oerhört tacksam för de människor som ser en och bryr sig om en för den man är, och inte flyr när saker och ting blir jobbigt. Nej, livet är inte rättvist.

Året 2010 var inte ett roligt år, då dog Frodes kusins enda son endast 18 år gammal i Nordnorge, de åkte vilse på fjället med scootern och de tog 14 timmar innan hjälpen kom, och 3 ungdomar frös ihjäl och satt på sina scootrar när hjälpen kom.

Samma år fick våran fina vän i Nordnorge veta att hans 23 åriga son drabbats av akut leukemi, han var väldigt sjuk och man visste inte om han skulle klara sig, våran vän själv hade drabbats av cancer själv, och strålningen hade förstört hans nerver i ryggen som leder till fötterna, vilket betyder nu att han måste använda kryckor när han går, han som älskar frilufsliv, fiska, gå på fjället, då får han använda fyrhjuling och scooter, sonen mår mycket bättre nu, men nu i julas fick vi veta att vår vän drabbats återigen av cancer, de hittade en knöl på halsen. så nu åker han in och ut på sjukhuset för cellgifter och strålning, så nej livet är inte rättvist, och han är endast 45 år gammal.

Samma år som min mamma blev pensionär, hon som varit frisk som en nötkärna, och jobbat hela sitt liv, drabbades av malignt melanom julen 2010, de opererade bort födelsemärket, och tog bort lite till, peppar, peppar så har alla undersökningar sett bra ut, och hon fick veta detta den 14/12 2010 och min sambos morbror som är så viktig och värdefull för oss, fick reda på den 13/12 2010 att han drabbats av prostatacancer, som spridit sig, det blev operation och borttagning utav prostata och urinblåsan, cellgifter och kateter och många jobbiga dagar, allt ser bra ut nu, han går på kontroller, men har fått biverkningar av operationen och ingen ska behöva ha läckage eller gå med blöja vid 53 års ålder, han jobbar nu och är på bättringsvägen....så livet är inte lätt och så många gånger som man vill ge upp ,men någonstans hittar man kraften, jag vet inte vart, men den finns där, när man är på botten och känner att man inte orkar mer.....

Tråkigt att dina bekanta drabbats av det svåra och att dina föräldrar dog så unga....livet är som en berg och dalbana, det går upp och det går ner, men ibland går det för mycket ner...men det finns alltid en väg upp, men det kanske tar lite tid....men en dag i taget.....ett steg i taget, tack för att du delar med dig, kram, ha en fortsatt trevlig helg.

2012-01-14 @ 22:06:15
URL: http://http:/mariesvovvar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0