Viloläge

Efter morgonpromenaden kände jag att det började vingla till. Mycket riktigt. Har legat i princip hela dagen idag. Har fixat att gå nerför trappen och släppa ut hundarna på gården... men inte mer. Tur att jag har hundar som inte klättrar på väggarna när de blir liggandes inne en hel dag.

En sånhär dag.... när man inte kan göra i princip nånting... bara vänta på att läget ska stabilisera sig..   bara ligga och härda ut... vänta.... vet ju att det så småningom lugnar ner sig....    Den här gången är det, som jag sagt förut, från det "gamla" örat, dvs det blir ingen karusellyrsel där jag ligger och kräks och inte vet vad som är upp och ner, utan det är yrt, snurrigt, ostadigt, illamående, svajigt, svagt....   lite mildare helt enkelt. Det är faktiskt lättare att stå ut med .... så jag är nöjd över att det är från det örat. Känns rätt ok nu. Hoppas att det fortsätter så.

Frågade hundarna nyss om det är ok att vi går och lägger oss nu, och det tyckte de. Så nu ska jag stappla nerför trapporna, släppa ut dem för kvällspink, sen kryper vi isäng. Hoppas att en natts sömn får positiv effekt och att jag är pigg i morgon.

Jag VET att skoven kommer. Jag VET att det är såhär ibland. Jag VET att det kommer att fortsätta vara såhär ibland. Jag HOPPAS att det inte håller i sig så länge, jag HOPPAS att det är lugnt sen.

Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0