Plötsligt händer det!

Den här dagen bjöd verkligen på en överraskning! Men låt oss börja från morgonen. Morgonrunda med hundarna, sen gick jag ut och tränade med Sally, Kelly och Molly var för sig en stund var. Paddy fick stå över idag.  Jag skrev ihop lite material som jag skulle ha med på hundkursen .... gick och handlade ..... och vet ni på fan: Kl 13 ringde jag Luleå djursjukhus för att betställa telefontid med vet. Lasse, han som opererade Kelly. När jag satt i telefonkön kände jag att .... nä... kan det vara möjligt ... fan jag känner att jag börjar bli Yr. Ja mycket riktigt. Plötsligt började ögonen slå, så jag la på luren och tog mig raskt till sängen där jag la mig. Jag låg och blundade, rörde inte huvudet. Hundarna kom och la sig tätt, tätt .... ja, alla utom Paddy, han kröp visst ihop i bädden nedanför upptäckte jag några timmar senare.
 
Först svettades jag som en gris, det brukar bli så när den värsta karusellen snurrar ... och man märker till och med Innanför ögonlocken, att ögonen slår, fort fort. Usch ... det är nästan så man blir gråtfärdig till och med att skriva om det ... det är så fruktansvärt jobbigt.  
 
Sen började jag frysa. Jag frös så jag skakade, men jag ville INTE öppna ögonen, och jag orkade inte lyfta huvudet .... och hundarna låg på påslakanet. Hade bara påslakan i sängen, för det blev för varmt med täcken de senaste nätterna ... hade gärna krypit under påslakanet, men kom mig inte dit .... orkade inte ... Fy fan rent ut sagt .... Jag får nästan panik när jag tänker på hur ofta jag varit riktigt karusell-yr i slutet. Det blir ju bara värre och värre!! Medicinerna verkar inte hjälpa längre. Ska skyndsamt beställa tid hos läkaren och hoppas han inte gått på semester redan . Jag vill ha hjälp NU !!
 
Nä, nu tar jag ut hundarna, sen kryper jag isäng. Hoppas och tror att jag får må bra i morgon.
 
Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0