torsdag. Dagen före fredagen typ. Känns som om jag blivit överkörd av tåget. Det känns så tydligt att det nästan så att jag ser att det står SJ i pannan. 

 

Vissa saker VILL man berätta .... vissa saker FÅR man inte berätta .... Vissa saker BORDE man berätta. Vissa saker känns så himla rätt att säga. Klockrent lixom. Precis som jag nyss gjorde när jag såg mig i hallspegeln: Maria, du ser förjävlig ut. Alldeles svart under ögonen av för lite sömn. Alldeles grå om kinderna. Fast .... svart och grått är ju färger det med. Ska man se det från den ljusa sidan så är jag väl rätt så färgglad då. 

 

Och, hur jag än vänder och vrider på mig framför spegeln, så sitter arslet på arslets plats. Det är bra.