Abrupt

Sängdags.   Summerar dagen. 
 
Gick en lite längre morgonrunda  i morse. Tänkte ju gå ner till vattnet där jag även kan släppa Paddy, men efter att ha kommit ut, ändrade jag mig. Vi bor för nära en skjutbana upptäckte jag. Första skottet, och Paddy ville vända och gå hem. Pronto. Fyrverkerier har han lärt sig hantera utan problem, men det är väl för att vi är HEMMA då, i trygghet ... men skott! - NEJ. 
 
När jag gått ca en km, kom en hund, springande för sitt liv .... blivit rädd för ett av skotten räknade jag ut. Jag höll andan när hunden sprang över stor-vägen, och hoppas vid gudarna att den sprang HEM. Stötte på ägarna lite senare, och hunden hade aldrig tidigare reagerat över skott, så jag fann för gott att inte släppa Kelly eller Molly heller. Man vet aldrig. Bäst vara på den säkra sidan. 
 
Efter promenad så bar det iväg in till stan, där jag, Kim och Helena skulle äta lunch på Matfesten. Efter många om och men, hamnade vi på området .... men det blev aldrig någon lunch. Kia var med, och hennes stress gjorde att vi inte kunde gå in bland alla människor, utan vi stannade utanför "det värsta"  Det var dock en fruktansvärt jobbig timme (drygt) vi befann oss där .... för min hand alltså. Eftersom Kim, ägaren , hoppar på kryckor, och Helena hade med sin egen hund, så skulle jag hålla styr på Kia. INTE lätt, störningarna blev alldeles för svåra. 
 
Kom hem kring halv 3, hade Kia med mig. Pinkade alla hundarna, åt sen lunch .... å gud .... så ont i handen jag hade. Kände att det här går inte vägen. Kontaktade Kim och berättade att handen gör alltför ont .... 
 
Kontentan av det hela blev att Kim varit här ikväll och hämtat Kia. Kim hade med sig sin jättetrevliga kompis Moa, och vi har suttit och surrat en lång stund. Kim halade upp ett par cider ur väskan, och vi har haft en, enligt mig i alla fall, supertrevlig stund :)
 
6 veckor har gått sedan Kia kom hit. Hon försvann lika plötsligt som hon kom. Jag har lärt mig massor, men jag har åxå fått lära UT massor. 
 
Det känns konstigt. Att någon som funnits här, som en virvelvind, i 6 veckor ..... inte finns här längre. Kia. Jag kommer att sakna dig. Men, jag kommer inte att sakna hur du faktiskt hoppade i sängen så att ribb-botten åkte ur läge ... GÅNG PÅ GÅNG :)
 
Dags att krypa isäng. Hann inte med Magnus ikväll, då jag hade Kim och Moa här istället. Men ... Magnus är alltid kvar. Han får komma en annan dag :)
 
Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0