Är det möjligt?

Söndag morgon. Trött nåt fruktansvärt. Somnade kring 23, vaknade 01 och hade ofantligt svårt att somna om. Kring 4 lyckades jag dock, men vaknade kl 5 igen. Klev upp, drack lite vatten, gick och la mig igen. Låg vaken till halv 7 ungefär, då somnade jag. Hade väckaren på 7, så då vaknade jag igen. Ställde om alarmet till kl 8 och hann nog somna om innan det startade. Så ....  uppladdningen inför dagen kunde ju ha verit lite bättre. Nu står jag och dricker kaffe, sen ska jag ut  med hundarna, kolla om värmen känns ok i lusthuset, jag satte på ett av elementena där när jag var ut med hundarna igårkväll.  Sen blir det att bre mackor och göra fruktsallad, koka te/kaffevatten och bära ner allt utom mackorna och fruktsalladen, gå på Konsum och köpa plastmuggar, sen iväg till rinken, där vi träffas. Jag pratar alltså om vardagslydnadskursen som jag avslutar idag. 
 
Jo, igår vet ni, då gick det så himla bra när jag tränade hundarna var för sig. Helt sjukt bra faktiskt :)  Alla var supertaggade på träning, till och med Paddy :)   Jag bestämde mig för att träna Molly att ta apportbocken. Nu var inte det så lätt, för hon vägrade släppa mig med blicken. Jag viftade, jag kastade, jag sparkade den ...  men hon tittade lyckligt upp på mig och vägrade titta åt något annat håll. Jag ändrade då planen och körde fritt följ och andra övningar istället, och det gick superbra :)   Paddy han var åxå hur fokuserad som helst. Så bra fritt följ har jag aldrig sett honom prestera förut.
 
En ny granne håller på att flytta in. Den lilla familjen med det skrikande barnet, som tidigare bodde i lägenheten under min, har flyttat, och in flyttar en pensionerad man med sin lilla foxterrier. De såg när jag tränade alla hundarna, och de var djupt imponerade. Det blev en hel del hundsnack med dem mellan varven. 
 
Foxterriern gillar inte att bli lämnad ensam fick jag erfara. Då ylar han. Hoppas att det beror på att han är alldeles nyinflyttad, och att han inte känner sig trygg i nya hemmet än. Då finns ju förhoppningen om att det försvinner när de hunnit bo in sig. 
 
Nä, nu måste jag nog göra den här kafferasten lite rumphuggen, för tiden går och jag har inte tid att stå och söla. Bara att  veva igång, hur motigt det än känns just nu. Man brukar ju piggna till direkt man kommer ut. 
 
Gomorron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0