Efter jobbet blev det en timmes promenad med hundarna, i hyfsat väder. Mötte söta farbrorns fru när vi gick ut, och bytte några ord med henne. Hur länge klarar de sig i sin lägenhet?  När jag flyttade in här, var de hur pigga som helst båda två .... men nu ... är de skruttiga båda två. Han sitter i rullstol efter sin stroke ... hon tar sig hjälpligt fram med rullatorn ... 

 

Mina tankar ikväll går till min kontorskollega Carina och hennes sambo Roger. De har ett helt gäng hundar, foxterriers. De har mist några hundar de senaste åren och nu är deras äldsta hund illa däran. Idag eller i morgon är det slut. 

 

Jag kände att jag ville skriva ett sms till henne, att jag tänker på dem. MEN, då jag har min nya telefon, så finns hon inte kvar i telefonens minne. På Hitta och Eniro finns bara hemnumret, så jag ringde. Det var Roger som svarade, och jag sa bara vad jag tänkte: Jag tänker så  mycket på Er, bara så att ni vet.   Han tyckte att det var fint att jag ringde, och efter några minuter fick jag ett sms, där min kollega Carina tackade för att jag visade omtanke.

 

Jag vill aldrig hamna där igen, att måsta avliva en hund. Jag VET att det kommer att hända, men jag VILL inte. Kelly måste leva så länge jag lever. Så är det bara. 

 

Känns futtigt att skriva att jag har ont i halsen och är snorig, men jag måste ändå försöka hitta värda grejer i MIN dag, MITT liv ... annars skulle jag ju bryta ihop! 

 

Så, trots att jag är snorig och har ont i halsen, så har jag haft en Bra dag. Nu ska jag ta ut hundarna och sedan krypa isäng. 

 

Gokväll