Så dundrade han in igen. Mitt i natten. Jag har gråtit och kräkts, bett honom gå. När det började ljusna ute, fann han för gott att ta till sjappen - Meniére. Så, jag orkade ännu en gång, fastän man knappt tror att man ska göra det. 

 

Den här dagen kommer således att framföras i väldigt lugn takt. Ska gå ner och sätta i motorvärmaren i bilen så att den är hyfsat snö-ren när vi ska bogsera den i afton. 

 

Perkon har puttrat klart. Ska dra i mig mina tre koppar och hoppas kroppen tar sig samman så att jag kan gå ut med hundarna sen. Pernilla ringde för nån timme sedan och frågade hur det är. Om jag totalt saknar ork, är hon bara ett telefonsamtal bort. Skönt att veta. 

 

Nu kan dagen bara bli bättre. 

 

Gomorron