För exakt två år sedan, skrev jag ett inlägg om att vara rastlös. Eller rättare sagt, jag skrev att jag inte visste hur det kändes. Det vet jag fortfarande inte. Jag har Fortfarande aldrig varit Rastlös! Jag har aldrig haft tråkigt heller. Nästan lite märkligt tycker jag själv, men hur jag än försöker tänka och komma på nåt tillfälle, så finns det bara inte. Jag begriper ju vad andra menar när de säger det, mest för att följdmeningen på båda uttrycken brukar vara - jag har inget att göra. 

 

Jag är rastlös, jag har inget att göra, eller : Jag har tråkigt, jag har inget att göra. 

 

Det är väl just DÄRFÖR jag aldrig varit rastlös, eller haft tråkigt - Jag har Alltid något att göra .... om jag Vill. De gånger jag slappar i soffan, vare sig det är en kort stund, eller hela dagen, är det för att jag Väljer att göra det. Det är inte av tristess eller något annat negativt, det är ett val.  Nu, de dagar jag varit sjuk, har jag åxå VALT att ligga i soffan, under täcket, för att om möjligt få känna den där friskhetskänslan snart :)  Visst, det är inte kul att vara sjuk, men jag har inte Tråkigt för att jag är sjuk.   Jag och hundarna är nog väldigt lika varandra förresten. De blir aldrig heller rastlösa och klättrar på väggarna .... fniss. 

 

Tänker en del på resonemang man har med andra hundägare, eller bara saker man läser om hundar och hunduppfostran till exempel. Ibland blir jag helt förbluffad själv faktiskt över mina hundar och hur de fungerar. Jag säger aldrig åt mina hundar att gå och lägga sig tex. - jamen, säger en hundägare, om hundarna är i vägen, visst måste du säga till dem? 

- Nej, de ÄR aldrig i vägen. 

 

Ibland känns det som att jag har en lättsammare inställning, blandat med att jag har världens bästa hundar. Denna kombination verkar göra susen :)