Ja, bilden ovan är inte från idag som ni förstår.

Jag la mig tidigt igårkväll, var så oresonligt trött. Kelly har, precis som vanligt, legat alldeles bredvid mig. Jag har vaknat x antal gånger inatt av att jag fått tratten i ansiktet när hon vill lägga sig ännu närmare. Då har jag klappat om henne och pratat lite ... ja, då jag lix var vaken.

Kl 8 klev vi upp, gick ut en pinksväng på gården, drack kaffe, åkte till Robertsfors för att hämta ut medicin, smärtstillande och antiiflammatoriskt ... sen var jag, Kelly och Molly ute på gården en stund i solen. Hon älskar ju att ligga i solen Kelly . Molly gick runt och jagade flugor på gräsmattan under tiden. När vi varit ute en stund gick vi upp och jag tog Sally på en kort promenad. Hon går som en gud i koppel! Nu funkar även handsignalen för "sitt" när vi är ute, så det körde vi några gånger under promenaden. Klockrent!  

Nu ska Paddy få sig en liten sväng ute innan det är dags att gå på bästa jobbet.

Jag känner mig som en ballong. Ni vet, när man satt upp ballonger på kalas, och sen lixom inte ids plocka ner dem. Efter en vecka ser de rätt skröppna ut .... inte tomma ... men "påsiga" . Så känner jag mig. Idag är dag 1 av de här 10-12 dagarna. Nedräkning.