Jag tvivlade på att det var sant, när väckaren ringde för 25 minuter sedan. Jag tvivlade så länge jag bara orkade, sedan var jag tvungen att inse att det var på riktigt. Klockan var 4 och det var dags att kliva upp. 

 

Sagt och gjort. Nu står jag i mitt lilla kontor och dricker mitt morgonkaffe. Några snabba koppar, sedan ut med hundarna. 

 

Idag är det alltså torsdag, och sista dagen (åtminstone den här veckan) som jag behöver kliva upp den här okristliga tiden. I morgon börjar jag klockan 8 som vanligt.  Eller ... ska jag vara ärlig så har det gått bra att kliva upp den här okristliga tiden åxå ... Egentligen spelar det väl ingen roll när man kliver upp, och när man gör det för att ställa upp för någon, då går det genast lättare :)  

 

Tänkte på det här med att engagera sig i andra, och i saker som nödvändigtvis inte indkluderar en själv. Det finns ju de som absolut inte engagerar sig i saker som de inte själva tjänar på, eller "har med att göra". Det finns många som till och med säger - Man ska inte lägga sig i.  - varför skulle jag bry mig,?   Tja .... är man sådan som person att man inte VILL bry sig så länge man inte tjänar på det själv, så ... ja, då är det väl så, men det är ju tur att alla inte är sådana. Om alla bara brydde sig om sig själv, vilken värld skulle vi då leva i?   Om ingen kunde ställa upp för någon annan, hur skulle vi då må? Som samhälle alltså. Ett skyddsnät är ju inget annat än andra människor som bryr sig, och som faktiskt lägger ett par knop för att hjälpa andra människor. Jag är gärna med i andra människors skyddsnät. Jag ställer gärna upp och agerar för andra människors skull, och har ju vid ett flertal tillfällen fått ta del av när andra människor ställer upp och finns där för Mig (speciellt de gånger någon av hundarna varit dåliga) 

 

Jag har försiktigt fått frågan det senaste halvåret - Lever du ensam?   :)

 

Ensam? - fniss ..... Verkligen inte. Jag inte ens BOR ensam :)  Jag har ju mina hundar att trängas med i lägenheten, när det gäller boendet, och när det gäller levandet, är jag långt ifrån ensam. Jag har många som inte tvekar att ställa upp för mig, som finns där och som engagerar sig i mig. Det känns helt underbart och jag är så tacksam över att ni finns där, ni som gör det. 

 

Rubriken?   - Den stämmer in i detta NU, när jag ska väcka hundarna för en promenad, och möter Mollys blick. 

 

Gomorron