Då var man hemma efter mils-rundan med hundarna. Jädrar va brems och mygg det var i partiet där man går genom skogen. Ångrade för ett ögonblick att jag tog shorts och linne... men när man väl kom ut från skogen så var det kanon. När jag som bäst gick i mina egna tankar kom en svart BMW mot mig. Den saktade in, jag såg att det var tre unga killar i bilen. Jag svalde hårt när jag såg att killen i passagerarsätet började veva ner rutan (eller... det var nog fönsterhissar) och bilen stannade. Jag har ju kommit till den åldern att jag inte längre blir smickrad eller glad. JAG BLIR RÄDD !!! Jag förstår ju att tre unga killar inte vill mer än möjligtvis ha mina pengar och min mobil, hundarna rör de INTE. Jag hann nästan hala upp mobilen ur fickan för att överlämna den, när killen hivade upp en karta typ, och sa: Hej, ursäkta, vi är ute på bilorientering, kan du hjälpa oss? GISSA OM JAG KAN HJÄLPA ER KILLAR!!! :) :) :) Jag pekade och visade och pratade och skrattade. Jag önskade dem lycka till, de tackade så mycket och gasade iväg. Lätt om hjärtat vandrade jag vidare med mina råttjägare. Efter ungefär en kvart hörde jag en bil komma bakom mig. Det var grabbarna. Alla tre hade hissat ner rutorna och ut stack tre armar med viftande händer och tummarna uppåt. Jag hivade upp armen och sträckte tummen i vädret, glad och nöjd :) De hade, med min hjälp, klarat stationerna på orienteringen som de fått hjälp med. :) Nu är jag hemma. Snart är det allsång på skansen. Jag är till och med Gammal nog att tycka att det är BRA, och jag sjunger med för full hals. Gokväll