Alarmet drog igång kl 06.15 Snoozade till 06.30. Klev upp, klädde på mig, laddade perkulatorn, sa åt hundarna att kliva upp för att vi skulle gå ut. Klädde på hundarna, tog på koppel, tog på mig jacka, mössa, halsduk, skor, vantar.... så långt kändes allt som vanligt. Öppnade ytterdörren. PANG!! Allting snurrade hysteriskt. Meniére kom på besök helt oanmäld. Tog mig tre trappsteg, sen gick det inte mer. Satte mig i trappen, det FORSADE svett, allting bara snurrade.

Hade sån tur att Börje, grannen därnere, just hade skottat snö och kom in. Han såg mig och förstod rätt snabbt vad det var frågan om, så han tog hundarna och gick ut. Nåja.... Kelly fick han DRA nerför trappan, för hon hade inte tänkt gå. Nåja... kvar satt jag...... helvete så yr jag var. Kunde inte komma mig nånstans. Efter ett tag hörde jag Gloria, min granne mittemot, öppna sin dörr. Hon skulle gå på jobbet. Eftersom jag inte kunde vända på huvudet eller titta upp, så satt jag bara kvar och svettades. Hon sa nåt, men eftersom hon inte kan många ord på svenska, och ingen engelska, så har jag ingen aning om vad hon sa. Jag försökte säga att jag var yr, men jag tror inte hon förstod. Efter ett litet tag insåg hon nog att jag inte mådde bra, så hon kom och mer eller mindre bar mig upp till min lägenhet. När vi kom innanför dörren var jag tvungen lägga mig på golvet. Hon tog av mig skorna och jackan. Då kom Börje med hundarna. Det blev lite pådrag ett tag. Det enda Gloria sa som jag förstod var: oj oj , mycket svett. Jo, jag svettades så det bara rann.

Jag fick Börje att hämta min telefon som låg i sovrummet, lyckades ringa Pernilla, som tack och lov var ledig idag. Hon tog med sig Nils, fick senare veta att de fick skotta som galningar för att få ut bilen, det hade snöat flera dm inatt, det var jag lyckligt omedveten om då. Jag kröp in på toa eftersom jag kände att jag skulle börja spy. Börje hämtade vatten, Gloria var tvungen gå på jobbet, Pernilla och Nils kom. Jag masade till sängen.... sen vet jag inte så mycket mer förrän klockan var 12.30. Då kom jag upp på fötter, kokade kaffe.... det hade slutat snurra... men herregud så slut man blir efter en yrselattack. Pernilla skickade jag hem så hon skulle få göra nåt vettigt av sin lediga dag. HOn gick ut med hundarna innan hon åkte iväg. Pernilla berättade att Kelly inte lämnat min sida på hela dagen. Hon låg nära mig i sängen, och när jag frös så att Pernilla var tvungen lägga på mig ett extra täcke, flyttade hon INTE på sig, utan hamnade under täcket men låg kvar i alla fall. Min trogna vän och vapendragare :)

Jag fick gå och lägga mig igen och låg till 14.30. Då gick jag ut på bron, släppte hundarna så de fick pinka, sen in igen och sängläge. Nu är klockan strax efter 19. Jag är hyfsat på benen..... åt lite där vid 18. Var ute på gården för en stund sen och släppte hundarna så de fick pinka och springa lite. Nu ska vi lägga oss i soffan och vänta på Idol.

En jobbig dag har det varit..... fruktansvärt jobbig. Jag hatar den här yrseln.... Men jag hoppas att det är över för den här gången, och att det dröjer evigheter tills nästa gång. Vad som var extra jobbigt den här gången var att jag inte fick någon förvarning. Pang sa det bara. Vad hade hänt om jag hunnit gå en bit, utanför kvarteret, och blivit liggande. Tro mig, man kommer sig INGENSTANS själv. Det är rätt kallt ute.... Jag kommer ALDRIG att lämna lägenheten utan telefonen hädanefter.

Ha en trevlig kväll!