Hur är människan funtad egentligen?  Ibland undrar man ju verkligen. Nu är det inte bara Breivik, lärarmördarna,  handläggare på olika myndighetspositioner mfl... utan...  "vanligt" folk? 

De flesta vågar aldrig säga sin mening OM någon, direkt till den människa det berör... många kommer aldrig någonsin att  ha kurage nog att göra det, utan sitter och jäser i sitt missnöje över andra.... blir mer och mer bitter... sprider mer och mer taskiga vibbar... men kommer aldrig till skott att berätta för människan det berör.

En del människor "känner" man bara via internet, dvs man pratar aldrig live, eller träffas, man pratar bara genom skrivna ord. Det kan ställa till det....   Att tolka en skriven text, utan att höra en röst till..... utan att få några som helst nyanser i berättelsen, kan resultera i att tolkningen blir väldigt skev.   Lägger jag på caps lock och skriver en mening, så ser det ut som att jag skriker, även om jag bara RÅKADE trycka på caps lock.  

Om jag skriver och försöker fatta mig väldigt kort, endera pga tidspress, jag är helt enkelt på väg nånstans... kanske står vid datorn och håller på att kissa ner mig, men ska skriva ett kort svar....   Eller, jag är urdålig på att skriva på tangentbordet.... varje ord tar en evighet... så jag skriver så kortfattat jag bara kan, DÅ kan jag uppfattas som snorkig, kort i tonen, irriterad..... fast så inte alls är fallet.  Men inte nog med det.... då SPRIDER man åxå till andra att: Hon/Han är väldigt kort och stram, lite stöddig faktiskt.

De flesta människor tillskriver sig själva egenskapen: Ärlig.

NÄR är de ärliga, för 100% ärlig vet jag inte om någon människa är....  

Nä, de flesta människor är inte 100% ärliga...  och de flesta vågar inte säga direkt till en annan människa när något känns på tok på ett eller annat sätt.  

Många sitter med ett växande missnöje över saker och ting....  som de aldrig reder ut.... utan låter det växa...

Hur MÅR människor egentligen??

Gomorron