Nu är det dags....

Idag, fredag.... har jag tagit det VÄLDIGT lugnt.  Några kortare promenader... en något längre, med hundarna... Ett kortare pass med Kelly på gården. I övrigt har jag vilat. Kände i morse när jag vaknade att örat var helt lock... och tinnitusen värre... Det betyder att jag är på väg in i ett skov. Då finns det inte så himla mycket mer att göra än att äta maxdos av medicinerna.

Jag är helt befriad från tankarna om att jag BORDE göra saker, när jag ligger en hel dag. Jag får ALDRIG, vare sig dåligt samvete eller stress över att jag inte gör ett smack ... jag fick kanske det förut, men har ändrat mitt tänk.  JAg känner det aldrig heller som någon form av nederlag eller annat depressivt... utan... det här är helt enkelt en del av mitt liv. Punkt.  Livet har så många sidor, och det här är en del av det, en del av mig. Förut hade jag nästan  ångest mellan skoven.... ville inte planera saker... Tänk om jag får yrsel, eller... hur länge ska det dröja tills nästa gång?  Men det var förut... Nuförtiden har jag släppt det där. Jag planerar, och är jag då yr... ja då får jag helt enkelt ställa in. Man behöver inte göra det mer komplicerat än det är. 

Saker som jag VET är dåliga, som triggar Meniére.. undviker jag givetvis. Jag lever på ett sånt sätt att jag ska hamna i skov så sällan som möjligt, och det jag KAN påverka.... vore ju korkat om jag inte påverkade.  

I morgon, om jag är på benen vill säga :)  ska jag jobba på ICA :) :)   På tillfälligt besök i din butik, kan man säga :)  Det ska bli jättekul, så jag hoppas att Meniére ger mig tillstånd att göra det.

Nu är det dags, Nu ska jag gå isäng... hundarna har redan parkerat i sängen, och bara väntar på att jag ska joina dem.  Will do :)

Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0