Då har man vinkat av hästarna....  Jag borstade, ryktade, pratade, borrade in näsan i deras päls... smekte mulen... tackade för i sommar. Tackade för deras enorma lojalitet, deras trafiksäkerhet, deras enorma lugn... ok..skärpte rösten lite när jag pratade om deras SANSLÖSA lathet och bekvämlighet...   men i övrigt var det bara positiva ord och känslor jag förmedlade. När hästbussen åkt .... rann det en tår...  Visst är det märkligt... att några månader av närhet, samförstånd, kompisskap.... kan betyda så mycket.   Märkligt... och härligt :)

Tänk att man kan frambringa så många varma känslor till någon... på så kort tid.  Tänk att någon man inte kände alls i slutet på Maj.... redan fått en stor plats i ens hjärta.  3 månader..... 3 futtiga månader tog det för Maja att få en plats i mitt hjärta.

Hur är det då med människor? Får de en plats i hjärtat, lika snabbt? 

En del människor kommer snabbt in i ens närmsta krets... en del känner man verkligen för... och vet att de finns där för en. Många finns i periforin, men kommer aldrig att komma nära, kommer aldrig att betyda speciellt mycket, och man kommer aldrig att lägga så särskilt många fingrar i kors för att hjälpa dem. Inte alls vara elak eller på något sätt otrevlig, tvärtom, men de flesta.... rinner bara förbi på något sätt. Utan att betyda sådär jättemycket.

VAD är det som gör att vissa fastnar?  VAD är det som gör att man för en del känner att man verkligen VILL finnas där? VAD är det som bestämmer att man "klickar" med vissa, men inte med andra?

En del människor ger man plats rätt snabbt.... för att inse att de inte hade där att göra,  och så puttar man ut dem i kylan igen. En del får kämpa länge och väl för att komma in i värmen.... för att sen stanna för evigt. En del kommer aldrig in.... hur hårt de än kämpar och hur gärna de än vill....   Vissa VILL man ha in i sitt liv... men de har ingen lust....

Visst är det fräsigt och märkligt hur det fungerar?!  VARFÖR är det så tro? VAD är det som styr det här med.... personkemi?  Behöver inte ens handla om människor, det kan vara djur åxå.  Kelly tex. DÄR klickade det direkt... och hon har den platsen som är närmast mitt hjärta, förutom mina barn.  Det verkar ömsesidigt åxå... hon viker inte från min sida. HUR kan det bli så? Vad är det som styr?

Det är inte konstigt att jag har huvudvärk, som jag tänker och grubblar, eller hur?  :)

I afton gick jag och Pernilla en promenad med hundarna... sen skulle vi ha ätit middag tillsammans, men jag hade så ont i skallen så jag hoppade över maten.... låg och vilade istället. Nu ska hundarna snart ut en kort sväng... sen ska vi krypa isäng. I morrn bitti ska jag på vårdcentralen. Nu får de skriva ut nåt mer effektivt mot huvudvärk.  Det gör de säkert åxå :)

Hoppas ni haft en bra dag, och att ni fyllt den med något värt.

Gokväll