Idag har jag till stora delar följt Aftonbladets rapportering från Norge. Häktningsförhandlingar, presskonferens, intervjuer....  Den här mannen anser sig ha utfört ett viktigt och nödvändigt uppdrag... han ser på fullt allvar på det skedda, som att det är det rätta att göra.

Jag skrev ett inlägg igår, där jag ställde frågan: Vad kan man göra?  Följande är väldigt tänkvärt:

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13371398.ab

Jag hamnar återigen i funderingarna: Vad är det som göder hatet?

Hur kan det komma sig att människor hatar så mycket, att de är beredda att göra vad som helst för att få fram sin ståndpunkt?  Är det övertygelsen i sig som skapar hatet, eller är det tvärtom, hatet som styr och de använder övertygelsen som mantel?

Nu kanske någon säger: men.. har du ALDRIG hatat?  .... Jo.. det har jag. Jag har burit Hat, bitterhet, ilska,  misstro till andra människor....   men jag gör inte det längre.  Jag har insett att den som förlorar mest på det är jag själv.   Det tar så mycket energi att hata, att vara ilsken, att vara bitter.... Det  förtär en innifrån.... till ingen som helst nytta.

Jag har helt bytt taktik de senaste åren...  Jag hatar inte... bär ingen ilska...  ingen bitterhet heller.  Arg blir jag på sin höjd vartannat år om ens det...   Jag låter andra saker styra. Jag väljer annat än ilska och hat.  Jag väljer:

The Power of Love.

Goafton.