Att livet är en ständig källa till överraskningar, positvia händelser, tragedier, katastrofer, jobbiga dagar, lätta dagar, det känner nog alla till. Vissa dagar spritter det i benen, man studsar upp på morgonen med solsken i blick... vissa dagar har man drabbats av ett skov av meniére så man ligger pall. Jag vaknade halv 2 inatt av en yrselattack. Fy fan säger jag bara. Även om det inte har samma dignitet som en jordbävning, eller samma katastrofala följder som en tsunami... så visst fan känns det som att man inte ska orka....

I afton kom jag på benen... tidigare idag har jag stapplat nerför trappan och släppt ut hundarna på gården bara. Är otroligt tacksam att jag kunde komma nerför trappan. Fråga inte på vilket sätt, och hur jag bar mig åt. Det är bara att konstatera att hundarna kom sig trots allt utanför dörren, vilket var det primära.

Kl 17 var jag på benen och kunde ta en promenad med hundarna, gick på skoterspåret så att de kunde springa av sig. DET var lycka just då.

Jag är trött... fruktansvärt trött... men det är väl inte alltför synd om mig. Jag kan både prata och gå, äta, dricka och gå på toa. Mitt hem står kvar och i morrn är en annan dag.

Väl mött i morrn. Nu blir det tvsoffan.

gokväll