Självklart
För att svara på kommentaren jag fick på mitt förra inlägg:
Självklart har man rätt att bli både arg och besviken när någon gjort något dumt. Har någon gjort något dumt mot MIG så blir jag till och med rasande förbannad. Jag kan även bli besviken på någon som gör något dumt mot någon annan.... men det var inte riktigt DET inlägget handlade om.
Jag kan dra det lite snabbt igen. Jag fick ett brev på posten, som handlade om en person jag vet vem det är, men känner henne inte. Umgås inte med henne. Vet vem det är och tycker att det är en glad och trevlig person.
I detta brev, skrivet av en anonym, anklagades denna kvinna för saker som jag inte har ett smack med att göra. HUR brevskrivaren gjort urvalet och bestämt att JAG ska ha ett sånt brev, kan jag för mitt liv inte begripa.
Visst kan jag tycka att den det gäller gjort fel... och? Vad förväntar brevskrivaren att jag ska göra? Jag VÄGRAR ställa upp på lynchstämning och häxjakt mot någon som inte gjort mig något. Mig veterligen är INGEN felfri. INGEN har levt sitt liv utan att såra andra, gjort dumma saker mot någon.... Ska ALLA lynchas? Vi kanske ska börja skriva anonyma brev om alla vi känner som gjort dumma saker, och sen posta de breven till x antal runt om där denna människa bor.. bara för att upplysa dem om att DEN människan har gjort något dumt. Förstår du så vansinnigt och korkat? SÅ GÖR MAN BARA INTE. Man vänder sig direkt till den det gäller, vänder sin besvikelse och ilska till personen som gjort något dumt... INTE TILL ANDRA som inte har med det att göra.
Till och med mina bästa kompisar, som jag ALDRIG skulle överge på något sätt, har gjort fel någon gång, gjort saker de kanske inte borde gjort.... men jag skulle ALDRIG vända dem ryggen eller lyfta deras fel och brister inför andra människor.
Vad gäller andra människor som man inte känner väldigt väl, så ska man aldrig tro att man vet hela sanningen heller. ALLA har sina problem, svackor, både i livet och i förhållanden.. Inte ska väl deras bekymmer basuneras ut för alla bara för det??
Jag hoppas att du anonym som kommenterade mitt förra inlägg, förstår lite bättre vad jag menar nu. JAg säger alltså INTE att man inte får bli besviken och arg, men det finns gränser för hur man beter sig.
Gomorron
Självklart har man rätt att bli både arg och besviken när någon gjort något dumt. Har någon gjort något dumt mot MIG så blir jag till och med rasande förbannad. Jag kan även bli besviken på någon som gör något dumt mot någon annan.... men det var inte riktigt DET inlägget handlade om.
Jag kan dra det lite snabbt igen. Jag fick ett brev på posten, som handlade om en person jag vet vem det är, men känner henne inte. Umgås inte med henne. Vet vem det är och tycker att det är en glad och trevlig person.
I detta brev, skrivet av en anonym, anklagades denna kvinna för saker som jag inte har ett smack med att göra. HUR brevskrivaren gjort urvalet och bestämt att JAG ska ha ett sånt brev, kan jag för mitt liv inte begripa.
Visst kan jag tycka att den det gäller gjort fel... och? Vad förväntar brevskrivaren att jag ska göra? Jag VÄGRAR ställa upp på lynchstämning och häxjakt mot någon som inte gjort mig något. Mig veterligen är INGEN felfri. INGEN har levt sitt liv utan att såra andra, gjort dumma saker mot någon.... Ska ALLA lynchas? Vi kanske ska börja skriva anonyma brev om alla vi känner som gjort dumma saker, och sen posta de breven till x antal runt om där denna människa bor.. bara för att upplysa dem om att DEN människan har gjort något dumt. Förstår du så vansinnigt och korkat? SÅ GÖR MAN BARA INTE. Man vänder sig direkt till den det gäller, vänder sin besvikelse och ilska till personen som gjort något dumt... INTE TILL ANDRA som inte har med det att göra.
Till och med mina bästa kompisar, som jag ALDRIG skulle överge på något sätt, har gjort fel någon gång, gjort saker de kanske inte borde gjort.... men jag skulle ALDRIG vända dem ryggen eller lyfta deras fel och brister inför andra människor.
Vad gäller andra människor som man inte känner väldigt väl, så ska man aldrig tro att man vet hela sanningen heller. ALLA har sina problem, svackor, både i livet och i förhållanden.. Inte ska väl deras bekymmer basuneras ut för alla bara för det??
Jag hoppas att du anonym som kommenterade mitt förra inlägg, förstår lite bättre vad jag menar nu. JAg säger alltså INTE att man inte får bli besviken och arg, men det finns gränser för hur man beter sig.
Gomorron
Kommentarer
Postat av: Anonym
Förstår och jag håller helt och hållet med om att brevskrivaren gjorde fel. Skulle själv aldrig göra på det viset. Tycker att man ska vara ärlig och prata direkt med personerna det gäller.
Trackback
