Bakslag

I morse var det som om jag blivit slagen i bakskallen.....   Klev upp 06,15  , kokade kaffe  ... slog igång datorn, drack kaffe... skulle gå ut en liten sväng med hundarna. När jag kom längst ner i trappen... PANG så snurrade världen. Jag satte mig på bron, släppte kopplen... väntade ett tag, sen var det bara den mödosamma krypningen upp till lägenheten... Fy fan säger jag bara. Genomsvettig och yr kom jag upp, tog av hundarna, kröp isäng. När det snurrar lika mycket vare sig man blundar eller inte... då är det så ofantligt jobbigt att leva. Jag vet att jag tänkte... eller till och med sa det högt: Jag orkar inte.

10.40 kunde jag fixera blicken igen....  oj vilken lättnad! Låg kvar en stund, sen klev jag försiktigt upp... gick bort till medicinskåpet.... drog i mig ett gäng piller med olika verkningsområden, sen kände jag att jag nog vågar gå ner på gården med hundarna. Gick en bit bort och släppte hundarna... stod sen och såg hur de lekte, sprang, grävde, hoppade och hade sig. På väg tillbaka till mitt hus, mötte jag Cilla. Hon tog Paddy med sig på en lite längre promenad. Ziggy är inte lönt släppa med någon annan, och Kelly och Molly var utan halsband och koppel, så hon tog Paddy bara . Han blev själaglad :) Tack Cilla !

Nu ska jag koka kaffe och sätta mig på balkongen. Har burit ut lite fällar och bäddar till hundarna. Det blir en väldigt lugn dag.


Kommentarer
Postat av: Åsa

Hoppas att du får en bättre dag i dag än du hade i går.

2011-05-09 @ 09:40:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0