Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta....   När vuxet folk (till åldern) beter sig värre än barnen gjort ens i tonåren... då vet jag inte riktigt...

Jag har idag fått flera mail från en (till åldern) vuxen person. Innehållet i dessa mail är så fruktansvärt ologiska och omogna, så skulle jag publicera dem så skulle ni skratta ihjäl er, jag lovar. 

Vad är det som driver vissa människor? Att vara elaka menar jag.  Att känna sig sårad, överkörd, ifrågasatt... javisst, det kan jag åxå göra ibland... men att bete sig rent illa, och kasta ur sig saker som är helt utan vett och sans? Att inte ens kunna stilla sig såpass att man tänker efter ett varv....   Men vissa människor är väl sådana... utan att de ens är medvetna om det. Någon slags överlevnadsinstinkt möjligen.... som gör att när man känner sig trängd, spyr galla, kastar sig på golvet och bankar skallen i betongen, sliter sitt hår, skriker åt alla att dra åt helvete....  

En del människor ljuger så att de tror sig själv...  en del människor har någon slags förvrängd verklighetsbild... ett agg mot omvärlden som gör att de inte kan tänka eller agera rationellt ... Det är egentligen synd om dem, för jag tror att de missar mycket av det positiva som livet ändå ger.

Att skaffa vänner kan vara lätt, att skaffa ovänner, ännu lättare.
Att skaffa Riktiga vänner, är klurigare, att skaffa vänner för livet, Ännu klurigare.

Visst kan jag vara gnällig, har jag inte sagt emot.
men jag snackar inte skit om någon, ljuger inte, påstår inte saker som inte är sanna. Jag står för vad jag säger och förväntar mig att mina vänner gör samma sak. De som inte gör det, är inte mina vänner. Ganska enkelt egentligen. Man kan inte älska alla... men man behöver inte bete sig som en barnunge för det.

Att alla inte älskar mig, är väl inte konstigt, så är det för alla, men att bete sig som du, omogna kvinna gjort... det är så lågt så det finns inte.

Som sagt... skratta eller gråta... jag väljer att skratta.