För exakt ett år sedan kom Ziggy hem till mig. Tänk att ett år har gått sedan den dagen han anlände. Tänk åxå så turbulent mitt liv blev kring honom. Inte för att han kom, utan för att han inte mådde bra, och en del människor vägrade se det, och vägrade tro på det. När jag tänker tillbaka så vet jag inte riktigt vad jag ska tänka, mer än att en del människor verkligen inte har förankring i verkligheten.


Ziggy, du vet att jag kommer ihåg precis varenda dag vi fick tillsammans. Du vet åxå att jag alltid gjorde vad jag ansåg vara bäst för dig, vad än de här människorna påstod. DU vet Ziggy, och det räcker för mig. Matte minns dig, alltid, varje dag. Det vet du.

En sån här dag, när det lix är så kallt att man inte promenerar bort tankarna, så tänker man lite mer kanske... eller JAG i alla fall. Idag föll det sig naturligt att tankarna hamnade kring människor som vägrar vara resonabla. Hur mycket jag än funderar, så kan jag aldrig förstå ....  Om du spyr galla över någon, verkligen har något emot någon.... men denna någon får aldrig veta vad den gjort för fel ...... vad gör då gallan för nytta?  Det denna någon förstår mer och mer, är ju att den INTE gjort nåt fel, men det kan gallspyaren inte fatta .... det enda den människan vill, är att spy.

Det känns nog bra för den människan att spy, och inte svara denna någon.... inte förklara eller på annat sätt argumentera sin spya.  Vissa människor MÅSTE tydligen spy.... för att må bra. Eller... tror inte att de mår bra heller, men de måste få spy för att få ur sig det som gör att de mår dåligt... de har bara inte förstått att det dåliga måendet handlar om dem själva och ingen annan. Så... hur mycket de än spyr, så mår de aldrig bättre..... tragiskt egentligen...