bygdsiljumsmaria -

Kompis eller inte kompis ... det är frågan

Idag har jag varit ledig, och dagen har bjudit på soligt och varmt väder, blandat med lite regn :) Jag tog långärmat när jag gick på 1.5 timmars promenad med vovvarna på förmiddagen, för jag tyckte att det såg grått ut på himlen ... och tänkte att jag skulle bli kall om det började regna. Det BÖRJADE aldrig regna ... utan blev svettigt som tusan :)

Jag gick upp till grustäkten så hundarna fick rejsa runt lite och det gjorde de så gärna :)

Hörrni .... det här med att vara vänner .... på rikt eller på facebook. Visst förstår jag åxå att många av de vänner man har på fejjan, inte är solida vänner SÅ, men jag tycker ändå att deras omtanke är värd att ta i beaktning. eller?

I den eminenta tidningen Mellanbygden (!) fanns en krönika häromsistens skriven av Jennelie Wiljebrand, som handlade om beroendet av facebook, med citatet: "frågan är vad som händer med våra hjärnor när vi dagligen matar dem med lika ytlig som kortsiktig bekräftelse..."

Jag vet faktiskt inte vad hon menar riktigt .... Är det ALLTID så att responsen vi får på facebook är ytlig och kortsiktig?

Vem har bestämt att det är så? Vad betyder ytlig bekräftelse? Är det RIKTIGARE och MER VÄRT om man får kommentarer och bekräftelse utanför Facebook? Var går gränsen? Mail? telefonsamtal?

Vad händer med hjärnan om den matas med information på norran.se eller aftonbladet.se gentemot om man kollar på nyheterna på tv?? eller läser papperstidningen??

När mobilen kom, och möjligheten att sms:a, eller mailen ..... då förfasade sig många över hur lätt-tillgängligt det var att komma i kontakt med människor. ... eh ... Ja ... DÅ såg man det som av ondo ... men ... visst är det fantastiskt att kunna nå människor på andra sidan jordklotet med bara ett tangenttryck!! Är DET ytligt och av ondo?

Nä ... jag blir helt trött av det här. JAG tycker att det är positivt och bra att kunna delge varandra sina tankar, bara med några knapptryck. Jag har svårt att se att det skulle leda till några större hjärnskador. MEN jag kan ha fel.

Nåja. Nu går jag isäng. Med eller utan hjärnskador. Lycklig är jag i alla fall :) :)

Gokväll

2012-07-02 @ 21:50:53 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Jennelie Wiljebrand

Hej! Roligt att du läst en av mina krönikor! Jag kan hålla med om att den blev lite ensidigt negativ till Facebook. Det är inte alltid man lyckas klämma in så många "å ena sidan, å andra sidan" som man kanske skulle vilja. (Ibland är det ganska skönt att bara vara anti också.) Jag tycker egentligen, precis som du, att Facebook också har många positiva sidor. Men jag undrar ändå vad som händer med oss i den kultur av bekräftelsefiske som utvecklats där. Beroendeframkallande är det då i alla fall! Åtminstone enligt min egen erfarenhet. Det hände faktiskt (när det var som värst) att jag kom på mig själv med att gå runt en hel dag utan att få något vettigt gjort bara för att jag hela tiden sögs tillbaka till telefonen för att kolla om någon svarat på mina fyndiga kommentarer och statusar. Man skulle kunna säga att jag numera är nykter facebookoholist. :-)

Svar: Ja, hamnar man i det tillstånd Du beskriver NU, så är det nog inte riktigt friskt :)
Fast ... hur friskt är egentligen samhället? VAd är friskt och inte? Tänker att när man var ung och hade brevkompisar, fick vänta en vecka på svar ... skriva på smörpapper typ, ifall det var brevkompisar utomlands ... och vänta TVÅ veckor på svar. ATt cykla 1.5 mil till närmsta kiosk ... att bo så avsides att man inte hade kontakt med någon jämnårig. Jo jag vet, det låter som stenåldern :) :) :) men ... var det BÄTTRE?? Ur vilken synvinkel? Man får nog ta det onda med det goda. Däremot tror jag att föräldrar måste ta sitt ansvar och kolla upp hur barnen använder internet och fb.

Allt kan missbrukas, allt kan bli ett beroende, så även facebook och dylika sidor, men det känns som att det är mer upp till användaren, och inte upp till Facebook, eller?

LIkadant med mobilen. Man MÅSTE inte ha mobilen med jämt, man MÅSTE inte svara bara för att det ringer, man MÅSTE inte läsa sms i samma sekund det rasar in ... Det är upp till en själv att begränsa vansinnet, men att använda den teknik som finns tillgänglig, på ett förnuftigt sätt :)

Maria Tafvelin

2012-09-13 @ 18:26:08

Trackback