Veterinären tror att Kelly har cancer. Hon tror att det är munhålecancer, som är väldigt aggressivt och elakartat. Det var dock inte Sara, min vanliga veterinär, världens bästa veterinär, så jag försöker välja att inte tro på henne. Hon är nog för ung (?) och oerfaren .... hon VET nog inte hur en cancertumör ser ut ... Hon SÄGER nog bara så .... HOn VET inte... HON VET INTE !!!!!

I morgon bitti klockan 8 ska jag vara i Luleå med min Kelly för röntgen och provtagning.

Jag har världens bästa barn. Jag har världens bästa hundar. Jag har världens bästa chefer och arbetskamrater. Jag har världens bästa vänner.

Jag försöker tänka positivt och vara stark .... men hur jag än försöker så gråter jag .... Det kan gå flera minuter när jag faktiskt tänker: Det här ska gå bra ... jag stryker Kelly över huvudet och talar om för henne att jag ska se till att det blir bra .... Jag smeker hennes kropp, breder om henne med filten .... viskar att jag inte tänker låta något ont hända henne. Det är ju du och jag Kelly ... Du och Jag .... Som det varit hela tiden .... redan före vi träffades .... Tankens kraft ....

Tårarna rinner ....   Det FÅR inte vara slut . Det KAN inte .... DET ställer jag inte upp på!!! Hör ni det!!!????    GE FAN I MIN KELLY !!!!!!

Jag har inga fler ord just nu. Det enda jag önskar är att ni alla hjälper mig att hålla tummarna för min Kelly. Håll tummarna för att de  i morgon ska se att det var något lättbehandlat ... nåt enkelt ... helt ofarligt .....

Snälla, jag ber er, hjälp mig att hålla tummarna!!!