Äntligen tummen ur!!

Efter tre koppar kaffe och lite tvättstugejobb, tog jag på mig löparkläderna och drog iväg på en springrunda runt byn. Med mig tog jag Paddy och Sally. Det var första gången Sally hängde med på en springrunda, och det kommer aldrig att hända igen. Hon har helt enkelt inte det tempot i sig. Hon är en promenadhund. Som sagt, vad är det som stoppat mig från att ha sprungit, de senaste 5 månaderna? - Jo, jag har inte orkat. Idag tänkte jag: Vad är det värsta som kan hända? - jo, att jag inte orkar, att jag måste sluta springa, och promenera istället. Det roligaste var att det var inte ens jobbigt att springa. Det tog inte emot alls. Inte springandet i sig ... det var Sallys bromsande som var det jobbigaste. Så ... kontentan av det hela var: Jag orkar VISST springa :) :) :) Herregud vad hjärnspöken kan ställa till det för en!!! Nu ska jag däremot gå isäng, för jag är trött. Tänk ... inatt kanske jag inte vaknar där vid kl 4 som jag brukar .... Vem vet, jag kanske sover som en stock hela natten, bara för att jag tog tummen ur !! Hoppas ni haft en bra dag :) Gokväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0