Jag är Minst lika trött ikväll, som jag  var igårkväll. Det kommer inte ut nåt vettigt överhuvudtaget. Varit ute med hundarna på kvällspinket, och mötte en ung, hänsynsfull mopedist. Alla hundar var lösa, förutom Paddy, som jag inte litar på i de här omgivningarna ännu . På hemväg seglade en mopedist upp bakifrån, körde så det rök kan man säga. När han var nästan jämsides, fick Milo för sig att springa närmare och skälla, för att säkerställa att mopedisten inte skulle köra över oss förmodligen :)    Jag skrek till, mopedisten saktade in tvärt, även om Milo inte var framme hos honom. Jag kallade in Milo, räckte "tummen upp" till mopedisten, som svarade med tumme upp .... sen gasade han på igen. Underbart med ordlös kommunikation, där man känner att man förstår varandra. Jag är helt övertygad om att situationen kunde slutat :  Jävla mopedister till att köra fort .... likväl som mopedisten svor innanför hjälmen : jävla kärring till att ha hundarna lösa utan att ha koll på dem. 

I och med den här ordlösa kommunikationen med tummen upp, så är jag helt övertygad om att inte bara jag, utan även mopedisten, fick en positiv upplevelse av det hela. 

 

Kunskap, Kontakt, Kommunikation.   Det är ledorden i det material jag skrivit ihop för hundkurserna jag håller i. Det är nog exakt samma för människor faktiskt. Man behöver alla tre för att det ska fungera. Tappar man ett av dem, så blir det svårt. 

 

Nä, nu kojar jag. 

 

Gokväll