DEN båten köpte jag och barnens pappa, och DET var ren och skär nostalgi att se att den ens LEVER :) Visst, barnens pappa Dag, har haft båten i sin ägo ända tills ... ja när sålde han den ... förra året? Två år sedan, tre år sedan?   Det första jag gjorde var att skicka bilden till Pernilla och Hannah, sen la jag ut den på Fejjan och taggade Dagge .... jag menar .... waow .... 

 

Dagen idag har varit en helt underbar dag. Som alla andra dagar (som inte fyllts med yrsel vill säga)   Efter morgonrundan, kaffe och frukost, blev det en 8 km promenad med inflikad träning, för samtliga hundar. 

 

För en hund som nyss kommit in i flocken, kan det vara FULLT tillräckligt, att sitta still, medans de andra får nosa runt ... eller att foga sig i det nya ställets regler (fastän det varit precis samma regler hos matte) Det ÄR en annan sak för en hund att hamna i ett hem med andra hundar. 

 

Kias matte har gjort ett otroligt jobb måste jag säga. Kia är en blandras amstaff/schäfer. Kia är otroligt glad, mild, mjuk, anpassningsbar, socialt kompetent, snart 2 år gammal tik. Kias matte har lärt henne en hel del. Hon är lydig. Hon är otroligt kontaktsökande, nästan som Kelly. (Inte HELT .... för det finns INGEN som Kelly :)  ) Men hon söker ofta ögonkontakt och kollar att det är ok. 

 

Tror Ni på ödet? Tror DU att andra kan LÄRA er något? 

 

Ibland blir jag helt förundrad över vad Livet har att erbjuda. Prövningar, godisar, lärdomar, övningar, kärlek, vänskap, tester. Livet är som en enda lång kurs i vardagslydnad :)  Såvida man går kurs hos MIG vill säga, då jag använder mig av konceptet: Kunskap, Kontakt, Kommunikation. 

 

 

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att man inte ENBART kan använda det på hundkurser, utan överhuvudtaget. I vardagen. I vemsomhelstsvardag. 

 

Borde nästan vara ett Måste, att gå en sådan kurs ... eller hur?

 

Andra människor hamnar ibland (eller alltid? ) i vår väg, av en anledning. Hundar, och andra djur, hamnar i vårt liv för att de ska lära oss något. ..... det är precis samma sak. 

 

JAG är bara 47 år. Hur i hela friden ska jag hinna LÄRA mig allt jag behöver veta för att bli gammal? Jag är en bit på väg, genom att inse att allt jag hamnar i, lär mig något. 

 

Mitt stora hjärta, om jag får kalla det så, har ÅTERIGEN visat mig, att jag TRIVS med, och VILL ställa upp för andra. Så har jag nog alltid levt tror jag. Visst, en del har sagt: men .... varför i helvete göra en massa jobb som du inte tjänar på? 

 

- Jo hörrni, nu ska jag svara er. 

- Jag gör aldrg något jag inte tjänar på. MEN , jag räknar det inte i pengar. 

Att ställa upp ... att göra något för andra, behöver inte betyda att man tjänar på det i pengar, Det kan nog alla som känner mig försäkra att jag MENAR. Både vänner och arbetsgivare. JAG tjänar på det ändå. Inte i pengar ... men i KÄNSLA. Känslan av att ha hjälpt till, att ha ställt upp. Prova du åxå. Det gör inte ont. 

 

Det är för tidigt för Gokväll .... men ... Goafton :)