Tisdag morgon. Har det blivit en vana att gå ut med Paddy kring kl 4 tro. Jag vaknade 20 i 4 och tittade mig omkring. Hundarna sov som små grisar, inklusive Paddy. Jag var ute sent igårkväll, kring halv 12, så att han skulle kunna hålla sig hela natten, och det gjorde han :)  Behövde alltså inte kliva upp kl 4, utan kunde somna om igen till kl 8. Det var skönt :)

 

Det var 20 grader varmt redan på morgonrundan, så det här blir nog en dag som kan bil FÖR varm. Igår gick det ju bra eftersom det fläktade, eller ... ja ... rent av blåste ska jag väl säga. Det är knappt att löven i träden här på gården rörs idag .... så vi får väl se om det går att sitta ute på balkongen och njuta nåt överhuvudtaget, eller hur det blir. 

 

För precis två år sedan skrev jag om min förtvivlan över Ziggys betetende. Ja, inte bara då, men kollar ju ofta tillbaka ett och två år i bloggen, för att se vad som var aktuellt just DÅ.  På ett sätt känns det ju väldigt nära i tid, den där dagen för två år sedan, men på ett annat sätt känns det som det inte har hänt överhuvudtaget. Tänk, när man är mitt uppe i något, så kan man orka hur mycket som helst verkar det som, men när man fått distans till det, så fattar man inte att man orkade överhuvudtaget. Inte bara kring Ziggy och en massa annat som hänt, utan ta till exempel det här med att pendla långt. När barna var små, pendlade jag från Burträsk till Umeå varje dag, när jag pluggade på Universitetet. Jag hade separerat från barnas pappa, och barnen bodde varannan vecka hos mig. 10 mil enkel väg till skolan, och lika långt hem igen. i 3.5 års tid. DÅ fick man det ju att funka, men när jag var färdigutbildad orkade jag knappt köra till Umeå en enda gång, det var ju så himla lååååångt :)

 

Kontentan blir på nåt sätt att det är som att vara i ladugården. När man varit inne i skitlukten ett tag, märker man inte av den. När man kommit ut därifrån och varit utomhus ett tag, och sen går in igen, så känner man skitlukten tydligt. 

 

Ha en Bra Tisdag, och fyll den med nåt värt!

 

Gomorron