Vid det där tillfället fick jag ju till och med upp mobilen ur väskan, så att jag kunde fota :)   Vilket senare skulle bli helt omöjligt, då det tryckte på bakifrån så det var helt sjukt. När det var ett par låtar kvar, fick jag en kille på vardera sida om mig, som bokstavligen tog andan ur mig. De tryckte sina armbågar rakt i sidorna på  mig, och trots att jag försökte skrika åt dem, och få dem att ta bort sina jävla armbågar, så gjorde de naturligtvis inte det. Jag kände hur jag helt plötsligt var utan luft, och inte gick det dra in mer heller, så  .... hips vips vek sig bara benen ..... 

 

Vad jag kan säga förutom att det är fruktansvärt obegagligt att inte få luft, är att vakterna jobbar hur snabbt som helst. Vips hade de lyft mig (inte bara att de jobbar snabbt, de är starka åxå) och hjälpt mig bort till Röda korset alldeles vid scenkanten, där jag fick sitta hos en snäll kvinna som strök mig på ryggen och gav mig vatten. Jag fick sitta där tills jag hämtat mig, sen gick jag och ställde mig på sidan av scenen. Flera av vakterna kom sedan och frågade om jag mådde bra.   Fint gjort av dem!

 

Nåja, jag sjöng med i sista låten åxå, sen fick jag telefonkontakt med Hannah som befann sig i öltältet nere vid älven. Aldrig har jag varit med om att så många människor, samtidigt, ska försöka ta sig från torget till älven. Så småningom kom jag ner i alla fall, och Hannah stod vid staketet, så vi språkade en stund. Kön in dit var så sjukt lång, så jag förstod att jag inte ens skulle hinna in före min buss gick, så efter att ha pratat en stund, påbörjade jag vandringen uppåt igen, mot busstationen. Jag hade tur, jag hann bara sätta mig i busskuren, så kom bussen. Jag var hemma 01.20, tog ut hundarna och kröp sedan isäng. Nöjd med kvällen :)

 

Nu är det en ny dag att fylla med något värt :)

 

Gomorron