Då var vi på plats i den nya lägenheten. Eftersom jag ramlade så illa i morse har jag inte kunnat göra precis som jag planerade, men hur ofta blir det som man tänkt? Nu har jag ju sådan tur att jag fått gåvan - världens bästa barn!

Hannah kom direkt efter jobbet kl 15, kånkade och bar, slet och kämpade... Så när Pernilla och Hannahs Robert kom med släpet där kring 17.30 så var det mesta nerburet på gården . Pernillas sambo Mattias anslöt när vi kom till nya stället, för då skulle ju allt lastas av åxå

Tyvärr kan jag inte tömma kartonger i nåt vidare tempo pga armen, men jag är glad över att jag inte slog mig mer än jag gjorde.

Balkongdörren står öppen ... Skulle gärna vilja ha den öppen hela natten ... Beror bara på när de tänkt gå in, de som sitter på balkongen under och festar. Hmm... Tyckte att gullige farbrorn sa att alla som bor här är mellan 80 och 100 år ... Kanske de bara låter yngre på rösten förstås....

Trött är jag, men vill sitta uppe lite länge ikväll faktiskt. Lixom bara insupa den här känslan ... Dessutom måste vi ju hinna ta en kvällapromenad åxå :)

Hoppas du haft en bra dag!
Gokväll