Ny dag, nya tag :)    Lite pissigt och grått ute, men hips vips kan det ju bli sol, man vet aldrig. 

 

Funderar kring den här gigantiskt långa kommentaren jag fick av "M" igårkväll, där hen gör ett personligt påhopp och menar att jag lider av en narcissistisk personlighetsstörning. Ja alltså, själva kommentaren är ju rent bara patetisk och störtlöjlig, så jag tar inte åt mig det minsta, men jag funderar kring fenomenet att "M", precis som "Linda" i en tidigare kommentar, menar att de följt min blogg en tid, tyckt om den, men tycker nu att jag spårat ur och använder den på fel sätt. De ska omedelbart sluta följa den, men kan tänka sig att återkomma för att kolla om jag blivit "mig själv" igen. 

 

Hmm .... varför överhuvudtaget ens komma på tanken att återkomma till min blogg? VAD är det som gör att de nödvändigt vill tillbaka? JAG har alltid, sedan jag startade bloggen, varvat tankar, visat foton på mina hundar, skrivit om hundarna, skrivit om min vardag. Jag har hela tiden tagit upp saker då och då som retar mig, faschinerar mig, glädjer mig, stör mig. Jag har hela tiden då och då tagit upp fenomen i samhället, och funderat kring dem. Vadå "bli som vanligt igen" ?

 

Jag förändras, lär mig nya saker varje dag, påverkas av det som händer, människor jag möter. Jag blir aldrig densamma som jag var igår, och det tycker jag är positivt. I grunden är jag densamma, men jag utvecklas och tänker på nya saker varje dag. Jag tycker att det är både kul och viktigt att våga ventilera, utan att för den skull bli beskylld för att ha narcissistisk personlighetsstörning, diagnostiserad av en tveksam medicinskt kunnig. Fast, även om så vore fallet, att jag faktiskt skulle ha en personlighetsstörning ..... så har jag ju faktiskt rätt att skriva vad jag vill, och den rätten tar jag vara på :)

 

Kaffe x 3,  check

Morgonpink med hundarna, check

 

Nu bär det iväg ner till tvättstugan :)

 

Gomorron!