Å gud .... vilken dag!

 

Att lära sig nya saker, tar inte bara mycket tid, det tar mycket energi åxå. SAMT mycket tålamod av den som ska lära en de nya grejerna :)   Carina, som jag tagit rygg på, samt Pernilla, gör allt de kan för att jag ska fatta :)  Så småningom så BORDE det ju sitta, eller hur?! Den här gången aktar jag mig dock för att säga: Hur svårt kan det va? , för en del grejer förstår jag inte alls än, och det kan ju inte vara att jag är trög, utan visst måste det vara så att det är svårt :)

 

Nåja .... Kom iväg från jobbet kring 12.30. Meningen var att jag skulle åka till Hannah och hämta Milo, men hon glömde lämna nyckeln när hon åkte hemifrån, så jag kunde inte komma in. När jag kom hem och varit ute med hundarna, ringde hon och kunde skicka nyckeln med någon som bor i stan, så jag körde iväg på Anderstorp och mötte upp han som eskorterade nyckeln. Fram till dess funkade allt som det skulle. Det var när han körde därifrån, och jag befann mig ensam på parkeringen på Svenska Hem, som problemen startade. Jag hade tydligen glömt slå av lyset på bilen, de 10 minuter jag stod där och väntade, så min bil startade inte. Vet inte hur länge sedan det var, att jag befann mig så nära gråt. (utan att ha sett nåt på tv, eller läst nåt rörande) 

 

Helt ensam på parkeringen. Inte en själ på Mio-parkeringen heller. Hann faktiskt tänka och fundera kring hur dessa två möbelaffärer får ihop det, då parkeringen är helt tom, såpass länge som jag satt där ..... väntade och hoppas att någon skulle komma. 

 

Till SLUT kom en bil med släp, och började trick-backa mot typ där man hämtar grejjer. Jag tog långa benet före, och drog iväg fram till dem. Mannen öppnade bildörren. 

- Hej, Har ni möjlighet att ge mig starthjälp`? Kvinnan såg stressad ut. 

- OM ni hinner vill säga, annars väntar jag på nästa bil, pressade jag ur mig, halvt desperat. Tänkte: Måtte de inte lämna mig här på parkeringen. 

- Har du kablar?

- Japp!

Då sa mannen till kvinnan: Gå in och börja du, så kommer jag sen. 

 

- På vilken sida har du batteriet?

- På bortersidan.

- Rulla bak bilen

 

Jag halvsprang och rullade bak bilen med ett leende som var bredare än en fyr-filig väg.   Han körde upp sin bil jämte min, jag hade förberett och kopplat kablarna till Mitt batteri .... satte mig i bilen, full av förtröstan, Han kopplade fast sitt batteri, startade sin bil .... jag glödgade lastbilen ..... vred på nyckeln .... och inget hände. Va fan?

 

Mannen gick och Bökade med kablarna lite ..... sen provade jag igen. Inget. ! Jag anar, eller rättare sagt VET att han såg desperation i min blick ..... han fipplade med startkablarna en god stund, sen skulle jag prova igen. 

 

Min lastbil startade på ett Kick :)     Å gud ..... Nu blev jag sådär nära gråten igen. TUSEN Tack !!!! Jag har inte ens en tjuga i kontanter så att du får köpa karra, sa jag, med ett leende bredare än en 8-filig väg

 

Då sa han något som faktiskt gjorde att jag fick gåshud. Han sa

- Nej, Nej .... man SKA hjälpa varandra. 

 

Man SKA hjälpa varandra!   hahaha ..... are you kidding me? hahahahahaha ...... Glad i hågen, Lätt om hjärtat, med ett leende bredare än flygplatsens landningsbanor, vinkade jag när jag drog iväg. 

 

Iväg på Norrböle och hämta Milo, vågade inte stanna bilen, utan sprang uppför trapporna, sprang ner, sprang fram till bilen, när jag kom ihåg att jag ju för bövulen måste lämna Hannahs nycklar, så att HON tar sig in när hon kommer hem ikväll kring 21. SPRANG tillbaka, lämnade nycklarna, SPRANG till bilen ...... sen .... var det helt underbart att få börja rulla hemåt. 

 

Nu är jag hemma ..... och det ska ni veta. Här kommer inte att vara mycket aktivitet ikväll. 

 

Goafton!