Kärleken till hundar, är aldrig komplicerad. 

 

Så skrev Sandra, Boston´s ägare till mig igår. Jag vet inte ens om hon förstår själv hur rätt hon har!

 

Kärleken till sina barn, och kärleken till sina hundar, är den enda kärlek jag VET, som bara .... ÄR.  Helt villkorslös. En kärlek som aldrig kväver, en kärlek som aldrig ifrågasätter .... en kärlek som ÄR .... KÄRLEK ... i ordets rätta bemärkelse. ( jo, kärleken till nära släktingar och bästa kompisarna ryms här åxå)

 

Idag jobbade jag på kontoret alldeles ensam. Eller ... hade ju Catti på övervåningen, Pernilla och Mattias att be om hjälp när det knep .... och det knep både nu och då. Hoppas vid gudarna att jag inte ställt till det alltför mycket med ordrarna ..... hoppas vid gudarna att inte alltför många kunder ringer i morgon och är fullständigt galna för att de inte fått det de besällt ..... hoppas vid gudarna att jag fått, åtminstone det MESTA rätt ! Det är fanimig inte LÄTT ska jag säga. Det här är nog första gången som jag känner att min standardfras "Hur svårt kan det va`?  ABSOLUT inte passar, på något sätt. Jag är kanske inte vassaste kniven i lådan ..... så kan jag känna när jag försöker bena ut vad det är jag egentligen ska göra. Men .... så är det väl när man är helt ny på jobbet. Man förstår inte ens det enkla ... för allt verkar så komplicerat .... 

 

 

Kärleken till hundarna, är aldrig komplicerad. 

 

Tar ut hundarna på kvällspinket .... sen gör vi kväll här. Jag och hundarna. Helt okomplicerat :)

 

Gokväll